Bästa kvällen i mitt liv


För ett år sedan satt jag i bilen tillsammans med syrran, mamma, Ella och hennes mamma påväg till Stockholm. Vi skulle nämligen gå på Justins konsert. Jag kommer ihåg hur spänd och glad jag var, kunde knappt sluta le. Vi fastnade i bilköerna och jag och Ella satt åt vinkade till typ alla bilar, så hypade. HAHA. 
Vi checkade in på hotellet i Zinkensdamm och gick till rummet och fixade oss lite. Sedan gick vi ut för att äta, subway fick det bli. Sedan var det dags att åka mot Globen. Vi fick ta två bussar och sedan gå sista biten. Väl vid Globen var det inte så mycket folk jag hade tänkt mig, men klockan var ju ganska mycket så dom flesta hade hunnit gå in. Vi gick till ett tältet där dom sålde massa Bieber-grejer. Jag och Ella köpte ett varsit armband. Vi letade sedan upp ingången som vi skulle in i och sa hejdå till våra föräldrar innan vi tre gick runt alla staket och fram till den korta kön där vi fick visa upp våra biljetter och sedan var vi inne. Vi gick upp för rampen eller vad man ska säga så man kommer till alla ingångar till platserna. Vi hade sektion 15. Vi letade upp våra platser, som var 6,5,4. Sedan satt vi där, förväntansfulla och glada. Förbandet, The Fooo började efter kanske 45 min/en timme. Dom var ganska bra tycker jag. Sedan var det bara att sitta och vänta i någon timme till. Ungefär 21:15 kom en mörkhyad man upp på storbildsskärmen. Han babblade massa och sedan blev det "fyrverkerier" och så delar sig skärmarna. Ut kommer Justin. Flygandes på sina instrument vingar. Jag grät sååå mycket, jag var så lycklig. Det var liksom en stor dröm som äntligen uppfylldes. Musiken för All Around The World började spela och så började han sjunga. Det lät så underbart och jag stog där och grät, skrek, sjöng och hoppade på samma gång. 
Hela konserten var FANTASTISK och MAGISK. Alltså det går inte att förklara med ord. När sista låten, Baby, var slut och Justin hade försvunnit ner i luckan i scenen så var det bara att bege sig utåt. Vi gick till McDonalds där vi hade bestämmt att vi skulle möta mamma och Sara. Efter säkert tio minuter kom dom och mamma kom och kramade om mig. Jag kommer ihåg att jag även då började gråta. Lyckotårar. Resten av kvällen gick jag runt med ett leende på läpparna. Fast jag kunde inte förstå att det var sant, det kan jag fortfarande inte. Det är så sjukt!! 
Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu